Att inte ha framkallat papperfoton efter x-antal år gör att man en vacker dag sitter där med 1000-tals bilder att välja mellan. Jag gillar att få knäppa 100-tals foton under en resa eller photoshoot, men ibland önskar jag att jag vuxit upp några år tidigare, utan digital-perioden. Att satsa allt på att fånga den bästa bilden, och sen göra diabilder eller framkalla dem direkt. Det ligger så mycket mer värde i det, tycker jag. Och så utsetts man inte för situationen jag sitter i idag, att gå igenom och framkalla bilder från alla de år jag fotat digitalt. Hur dum får man bli som inte framkallar vart efter, eller åtminstone en gång i året? Nå, kanske man lär sig. 

Höstens projekt är iallafall att välja ut och framkalla fina händelser och minnesvärda stunder, och de är många de.

Jag har kommit en bit på vägen redan, och att sitta och kolla igenom varje foto från mitt liv sedan typ 2008 väcker mycket känslor. 

Ser framemot att få fotona på posten sen. Fastän jag vet vilka foton jag väljer ut är det ändå något jag längtar efter - att få pappersbilderna i handen. 

 

Nu bränns müslin snart i ugnen. Gotta go!

Ta hand om er!