Idag går mina tankar till alldra största del till Filippinera, ön Leyte, Tacloban och alla de vänner och deras släktingar och grannar som drabbas just nu. Tyfonen är bland de värsta på länge och jämförs med Tsunamin 2004.

Det är så oerhört svårt att förstå. Och extra jobbigt blir det då det kommer så nära. Då man har så mycket vänner där, varit på platser som inte längre existerar(?), fått följa med det hårda jobbet de gjort i så många år -som nu är totalförstört, får höra om hur tusentals hus, hem, odlingar och familjer förstörs och splittras...